Jennifer Lundberg

Idag är verkligen en typisk söndag - grå, tråkig och tröttsam. Har inte gjort någonting sen jag kom hem och vet ni vad det sköna är? Jag måste inte göra någonting. Det är ju som sagt söndag, och bilden nedan är bra trötthumor.

 

 

 

 

 

Vaknade alldeles för tidigt (var trots allt hemma runt halv tre) och åkte på hopptävling. Trodde att det skulle gå snabbt men slutade med att vi var där i två timmar... Men Jess vann klubbmästerskapet! Så ett stort grattis till min duktiga syster och hennes knäpphäst. :D

 

 

Sprang nyss 5 km och det väger nästan upp att jag suttit stilla precis hela dagen. Det är lördag men känns som typ torsdag, hatar när tiduppfattningen är fucked up. Är förresten närmast besatt av Hamlet nu, ååååh vilken fruktansvärt bra bok. Ska låna något annat Shakespeareverk på måndag.

 

Har inte orkat uppdatera något vidare idag. Var ute med Sofie en sväng ikväll och nu ska jag sova. Roligt va? Kan iallafall meddela att jag otroligt nog lyckades bli klar med svenskauppgiften i rätt god tid. Återkommer när det är morgon igen, godnatt på er.

 

En avfärgning, färgning och klippning senare är jag klar! Nöjd, dock syns det inte speciellt bra på bild. Blev även en tur till biblioteket för att låna Hamlet, här ska pluggas svenska.

 

 

Folk tycker att det verkar så lätt att läsa på distans, att få bestämma sina egna pluggtider och att allt är så fritt. Det de inte tänker på är att med den friheten följer också ett ansvar. I den vanliga gymnasieskolan är det mycket prat om eget ansvar, men i jämförelse med vad som krävs för att läsa på distans är det rena barnleken. I skolan har man lektioner där materialet gås igenom, man får saker förklarade för sig och kan fråga läraren om man kör fast. Om du har svårt för ett ämne så ser läraren ändå att du (förhoppningsvis) verkligen försöker och det ger dig pluspoäng. 

 

Tro inte att jag klagar, men mina betyg baseras enkelt sagt på hur mycket jag lyckas lära mig själv. Jag kan inte ens namnen på mina tre webblärare i Malmö, den enda jag pratar med är min mentor i Torsås. Kör jag fast i ett ämne så kan inte jag fråga "vad menar de med detta?" och få svar direkt utan jag måste skicka ett mail, invänta ett skriftligt svar och sen fortsätta. Lärarna vet inte vad jag har svårt eller lätt för utan det enda de ser är uppgifterna jag skickar in och resultaten på de självrättande proven. De vet inte om jag kämpat med en uppgift i fysik i flera dagar eller om jag skrev den där historiauppgiften på en halvtimme.

I den vanliga skolan väntar man oftast med att göra inlämningsuppgifter till kvällen innan, skillnaden är att när man läser på distans så måste man ha självdisciplinen och motivationen att börja med en uppgift 1-2 veckor innan inlämning. Det är att ta eget ansvar.

Sprang 6,5km och powerwalkade resten upp till 10km, kommer antagligen ha världens träningsvärk imorgon men så värt det! :D

 

Ska försöka häva mitt sockerberoende genom 30 godisfria dagar. Från och med nu till 23 oktober! Ska bli intressant att se hur det går... 

 

Överlevde kalaset!
Har sen dess skickat in historiauppgiften och jobbat för fullt med naturkunskapen. Önskar verkligen att jag fattade fysik men sorgligt nog gör jag inte det så E = C x M x delta T är och förblir ett mysterium. Det är det dåliga med distansplugg, finns ingen lärare att lirka fram svaret ur. Inte heller kan man få någon studiero när ens lillebror ska skrika konstant.

Gick förbi affären med Sofie förut, köpte energidryck, satte oss vid Emån och snackade lite. Skön paus från allt, nu ska jag göra ett sista försök med uppgiften som verkar dömd att misslyckas.

 

Godmorgon, idag är jag trött. Har regnat konstant sen jag vaknade och det verkar inte direkt sluta heller. Ville ju springa utomhus idag! Kanske är uteperioden slut nu?

 

 

 

Blev en sen powerwalk med hundarna. Övervägde om jag skulle springa en runda också men eftersom det började regna mot slutet av promenaden så sparar jag det tills imorgon. Dumt att ta några onödiga risker när förkylningen nästan är borta. Nu blir det datorspel och sen sova, godnatt!

 

 

 

Efter att ha fikat hos gammelmormor i typ två timmar är jag tillbaka i verkligheten. Dags att lägga i en högre växel och få de där uppgifterna gjorda! 

 

Tog en powerwalk kombinerad med lätt jogg för att rensa huvudet lite, riktigt skönt i höstvädret. Nu ska jag plugga historia och naturkunskap - wish me luck. Fattar verkligen ingenting om kolväten, Sveriges väg till demokrati eller effekten av spisplattor.
Deadline: Söndag.

Kan väl inte direkt påstå att jag tror på astrologi, men jag tycker att det är intressant med personlighetstyper som anses vara bundna till specifika stjärntecken. Måste få säga att de egenskaper som ingår i mitt (skytten) stämmer väldigt bra.

 

Negativa egenskaper
Oansvarig, rastlös, slarvig, taktlös, ytlig, överoptimistisk.

 

Gillar
Frihet, komma till roten av problemet, lagar, mening, resor.

 

Ogillar
Bli uttråkad av detaljer, osannolika teorier, vara tyglad.

 

Idag har jag åkt alldeles för mycket kollektivtrafik. Först en sväng till Oskarshamn, hem för att äta och packa, vidare med tåg+buss+promenad för att slutligen landa hos farmor och farfar. Tänker vara här minst tills på fredag och bara vila upp mig. Lite miljöbyte är faktiskt rena dunderkuren när man är höstdeppig.

 

Ända sen man var i fjortonårsåldern har man trott att man är så mogen. Grejen är dock att när man har tänkt tillbaka på föregående år har man insett att man inte alls var i närheten av så "vuxen" som man trodde. Antagligen kommer det alltid att vara så eftersom man hela tiden utvecklas som människa. Sen är frågan vad som definieras som "mogenhet". Måste man välja mellan att vara mogen och omogen? Kan man inte vara både och, bara i olika situationer? 

 

Jag kan ibland tänka att jag börjar bli gammal, sen inser jag att om tio år så kommer jag att skratta åt min egen dumhet. Bara för att man blir äldre betyder inte det att man blir gammal, man blir inte heller vuxen när man fyller 18 eller färdigutvecklad som människa bara för att man själv tror det. Ingen är någonsin samma person hela livet. Vad vi går igenom och upplever formar oss, ger oss erfarenheter att ta lärdom från och leder oss till nya möjligheter.

 

 

 

Hade nyss cammöte med min mentor för att jag skulle lära mig programmet de använder vid muntliga examinationer och så vidare, det var lite... awkward med tanke på att vi egentligen inte hade någonting att säga till varandra. Ungefär såhär såg det ut:

  

Mys framför nyhetsmorgon, kom fram till att sommaren nu är slut på riktigt. Mörka mornar och kvällar, varma kläder, regn, massvis med film och överdosering av te är att vänta. Burr.

 

 

Ny vecka! Idag ska jag försöka få så mycket pluggande som möjligt gjort eftersom två uppdrag ska vara inne senast söndag. Problemet är att ett utav dem är jättesvårt (suger på kemi/fysik) så jag måste verkligen kämpa. Förhoppningsvis blir det bättre till nästa uppdrag som nästan enbart består av biologi.

Hittills idag har jag varit ute med hundarna i blåsten, jublat över att Efter tio börjat igen och druckit för mycket te. Nu har det förresten gått 21 dagar på höstterminen och det börjar gå upp för mig att jag inte behöver gå till skolan. Det är en jätteskum känsla och jag måste erkänna att jag faktiskt saknar det lite. Detta är dock fortfarande ett av de bättre besluten jag någonsin tagit och jag ångrar mig inte det allra minsta. Känns som att framtiden är lite mer stabil nu, en fast grund att stå på. 

 

 

 

 

 

Anmält mig till högskoleprovet som är 27 oktober, tänkte göra ett försök att förbättra resultatet jag fick i våras. Tycker att alla borde göra det minst en gång, det är liksom inte katastrof om man får "dåligt" plus att det placerar en i ytterligare en urvalsgrupp när man söker till högskolan. :D

 

Senaste dagarna har det gått att läsa om bland annat detta i diverse tidningar.

Tänk er istället att en grupp arga svenskar skulle storma SVT efter ett ovanligt kontroversiellt Uppdrag Granskning. Skrattretande tanke, inte sant? För så uttrycker man inte sin ilska i Sverige, man skriver en bitter och anonym insändare till den lokala morgontidningen istället. Det sorgliga är att ovanstående artikelutdrag inte får oss att så mycket som höja på ögonbrynen. Det är numera vardag att läsa om död och förstörelse, allt i religionens fredliga tecken.

 

 

Dessa människor är alltså upprörda just nu, eftersom en dåligt gjord b-video på youtube framställer islams profet på ett sätt som de anser är oacceptabelt. Man stormar ambassader i vrede, frågan är varför? Vad har den amerikanska ambassaden och den numera döda ambassadören Cristopher Stevens att göra med en 13 minuter lång filmtrailer som råkar vara producerad i USA? Varför accepterar vi våld av "kränkta religiösa människor" men inte politisk våld eller militanta djurrättsaktivister? Varför har just religionen frikort?

 

Upphovet till allt? Detta.

  

Mot Udden för att leka fotograf när Jess tränar!

Hatar hatar hatar verkligen förkylningen eftersom den hindrar mig från att träna, så imorgon ska jag utmana den och jogga lite lugnt. Antingen blir jag ännu mer sjuk eller så kanske allt blir bättre - återstår att se. Orkar inte med rastlösheten som uppstår inom mig när jag är fysiskt inaktiv. 

 

Känns dock orealistiskt... Att JAG ska ta studenten. Är jag verkligen så gammal redan? Känns som att jag nyss slutade nian, nu är det typ 270 dagar tills gymnasiet är över.

 

Hatar verkligen att vara sjuk. Det enda man har lust till är att ligga under täcket, äta glass och kolla på serier - inte plugga. Tursamt nog så ska inte historiauppgiften vara inne förrän senast söndag och jag är snart klar så kan lata mig med någorlunda gott samvete.  

 

• Brände min frukostmacka.
• Folk som använder orden cray, swag och yolo. Kom igeeeen. Cray är en "förkortning" av ordet crazy, vad är det för fel på människor egentligen? Och yolo... Sen när är det en nyhet och ett rättfärdigande motto för att uppföra sig som en idiot? 
• Att det är sol när jag vill ha regn.
• Kan inte träna vilket gör mig rastlös.

Torsdag - dags att åka hem. Blandade känslor faktiskt, skulle bli skönt att komma hem just för att man var så sliten och halvdöd men samtidigt så hade jag blivit en aning förälskad i staden. 

 

Vi hittade transfern utan problem den här gången, den kändes dock lite... osäker. Det fanns inga bälten och säkerhetshammaren var en regelrätt hammare, ingenting som hade godkänts i Sverige. Vi överlevde det momentet också och efter incheckning av bagage så fördrev vi tiden på bästa sätt - genom att äta. Reflekterade över hur viktigt alla basala behov blir när man reser. Allt kretsar kring mat och sömn, det andra blir liksom oviktigt. Jag gillar det. 

 

Så hur sammanfattar man den här resan då?
Den har varit underbar. Det blev precis som jag tänkt mig plus lite till och jag längtar redan tills nästa gång jag får chansen att göra något liknande. Det har varit en stor fördel att resa med Jessica eftersom vi är lika på många sätt. Vi kommer överens och vi har klarat ut alla situationer vi ställts inför helt utan problem, det är nästan läskigt vilket flyt vi har haft hela tiden. Är kass på avslut så ni får nöja er med dessa två ord; åk dit!

 

Nu var det shoppingdags! Efter lite anvisningar från lokalbefolkningen hittade vi till West End City Center som är ett köpcenter med cirka 200 affärer av varierande slag. Ganska snart insåg vi att detta moment aldrig skulle avklaras utan mat, så vi gav efter för den västerländska kulturen och åt på Burger King.

 

Fyllda av energi gav vi oss av och kikade i affärer. Jag tycker att det är jättekul med små inhemska klädaffärer som inte finns någon annanstans, annars är det lätt hänt att man dras till det man känner igen - typ H&M, New Yorker och så vidare. Men hur kul är det egentligen? 

 

Därefter kläcker min syster den briljanta idén att vi ska gå till Hjältarnas torg. Visst, jag vill med gå dit men vid närmare eftertanke så borde vi kanske reagerat på att vakten vi frågade om vägen skakade på huvudet när vi sa att vi skulle gå dit till fots. För det var långt. På något konstigt sätt ändå värt det, vi fick se så mycket på vägen. Det är rätt så sjuka kontraster i Budapest nämligen. Fallfärdiga byggnader ligger bara några gator från lyxhus och man märker verkligen vilka distrikt som pengarna läggs på. 

 

Vad finns det att säga om Hjältarnas torg? Det var jättefint, storslaget och häftigt. Vi klättrade upp till statyerna och fungerade tydligen som revolutionärer då flera andra också vågade sig på det efter oss. Hemvägen däremot - uttorkade, skavda och med hjälp av en kass offlinekarta i mobilen tog vi oss tillbaka till hotellet. Vad som hände under vägen är inte material för den här bloggen, men kan sammanfattas med ordet kontraster. 

 

Vi återvände till hotellet som slitna hjältar strax innan sju, nästan 10 timmar efter att vi först lämnat det. Lugn och ro existerade dock inte i vår värld, snart var vi ute igen. Restaurangbesök följt av nattklubb blev vår kväll, förstår ännu inte hur jag orkade dansa så mycket (i klackskor dessutom) efter att vi gått över 2 mil samma dag. 

 

Morgonpromenad med höstfeeling - strålande sol men max 10 grader varmt. Har blivit lite förkyld så hoppar över träningen idag, onödigt att utmana ödet. Snart blir det tåget/bussen till Oskarshamn!

 

Nåväl, vi kom fram till slut. Första aktiviteten vi fastnade i var vid en gigantisk fontän, vi kom dit när dess "program" i princip var slut så vi väntade snällt tills nästa omgång - vilket kändes som en halvtimme. Värmen började bli påtaglig så vi köpte juice och påbörjade vår vandring runt ön. Grejen var bara den att vi råkade hamna "på fel sida" och istället för sevärdheter såg vi bara mängder av tappra joggare i alla former, åldrar och med varierande springstilar. Att vi hamnat fel vore egentligen inte en sådan katastrof om det inte vore för att det var stängsel överallt, och då pratar jag inte om några fåniga klätterbara stängsel, utan bastanta metallstängsel med taggar upptill som såg ut som inspelningsplatsen för Hunger Games.

 

Efter några kilometer hittade vi en öppning, köpte glass och kunde äntligen påbörja turistandet på allvar. Bodorbrunnen, vattentornet, japanska trädgården, ruinerna av franciskanerkyrkan är några av de sakerna vi passerade. Nu hade värmen dock blivit närmast outhärdlig men som de tappra idioter vi är så kämpade vi på. När vi stod uppe på Margaretabron igen och tänkte på hur korkade vi var som gått så mycket hade vi verkligen ingen aning om vad som låg framför oss...

 

Helt plötsligt var det onsdag. Efter frukosten begav vi oss på en vandring mot Margaretaön och på vägen passerade vi bland annat parlamentet och några jättestatyer i en park. Tyvärr verkade det som att de höll på och renovera parlamentet så det var svårt att ta några bra bilder. Vill även påpeka att det bara från hotellet till ön är över 4 km, en mesig start i jämförelse med senare...

 

Nedre delarna av slottsområdet består av bland annat Sandorpalatset, slottet, nationalgalleriet och nationalmuseet. Vi hade vid det här laget insett att ungrarna verkligen gillar örnar, hästar och lejon. De finns verkligen överallt. Efter lite fotografering märkte vi att poliserna (det var jättemånga poliser i hela området den dagen) hade ökat i antal och nu började tömma gatorna kring palatset. Eftersom vi är nyfikna av oss så satte vi oss på en bänk utanför avspärrningarna och avvaktade. Ingenting hände. Trettio minuter senare hade ingenting fortfarande hänt. Vaktavlösning skedde. Jessica sov på bänken. Jag glodde.

 

Tillslut efter många falska alarm så öppnades portarna till palatset och ut kom en bil. Notera: ut ur huset rullade en vit bil. Två polismotorcyklar och tre svarta bilar tog täten i kortegen, följda av den vita bilen som vi på närmare håll såg hade finska flaggan på sig. Efter den kom ytterligare sju bilar, ur vissa av dem hängde kostymklädda män á la James Bond och såg sig argt omkring. När jag googlat lite såhär i efterhand visade det sig att det var Finlands president Sauli Niinistö som var på besök just den dagen. 

 

Många trappsteg senare var vi nedstigna från slottsområdet och via en tunnel tog vi oss till Kedjebron. En sak jag måste påpeka är hur bra Budapest är anpassat till fotgängare och cyklister. Man kan utan att riskera livet promenera genom biltunnlar och över broarna vilket är perfekt då man inte behöver tänka på att ta taxi/spårvagn/buss över. 

Senare på kvällen var det middagsdags och vi återvände till restaurangen från föregående kväll. Kan inte släppa hur bra den var... Det fanns verkligen ingenting att klaga på varken när det gällde maten, drycken eller servicen. 

 

 

 

 

Att leta efter tänkbara utbildningar har blivit ett alltför vanligt tidsfördriv senaste dagarna och jag kan bara konstatera hur sjukt svårt det faktiskt är att bestämma sig. Kommer antagligen hinna bli galen innan det är dags att pillra ihop ansökan om ett halvår. Alltså, ett halvår låter som rätt lång tid... Men jag vet att i mars så sa jag att "nu är det bara ett år kvar" och tiden därefter har gått vansinnigt fort. Känns bättre att sitta och fundera lite redan nu än att man ska behöva panikbestämma sig sista månaden.

 

• Beteendevetenskapligt kandidatprogram
• Kandidatprogram i filosofi & lingvistik
• Kandidatprogram i filosofi & samhällsanalys
• Kandidatprogram för kognitionsvetenskap
• Kandidatprogram i kultur- och samhällsanalys
• Kandidatprogram i religionsvetenskap
• Teologprogrammet - kandidatutbildning

 

Som sagt, vi gick några gator uppåt. Passerade ruinerna av Maria Magdalena-templet och hittade tillslut fram till mitt älskade militärhistoriska museum, eller som det heter på ungerska - Hadtörténeti Múzeum. Det var intressant som väntat, dock blev man typ stressad av det faktum att de hade en "vakt" aka gammal tant som satt på en stol i vartenda rum. Jag skojar inte när jag säger att de förföljde en och hade ögon som skrek ut budskapet "jag kollar er, försök inte sno nåt va!". Kändes som att de trodde att vi hade något skumt på gång eftersom det inte verkar som att två unga tjejer tillhör deras vanliga klientel där. Men ändå, allt var så överdrivet. De hade alltså minst en tantvakt utposterad i varje rum, alla föremål var i montrar och om det var en docka iklädd uniform utanför en monter så var den omgiven av nåt konstigt sladdlarm som började tjuta om man gick för nära. Alltså, inte när man nuddade den utan när man gick för nääääära. Vilket Jessica också gjorde, HAHA.

 

Efteråt letade vi upp ett utav otaliga glasställen, köpte världens godaste glass (nähe?) och en flaska med äckligt vatten. När vi ansåg oss ha pausat klart begav vi oss till de nedre delarna av slottsområdet.

 

Idag har varit en dryg dryg dryg dag. Gjorde i princip ingenting förutom att kolla på serier från 06.30 och fram till lunch. Till slut tog jag tag i mitt liv och sprang intervaller i 45 minuter, bra att jag har fått in lite rutin på det hela. Enda korkade var att jag lyckades äta två måltider inom loppet av en timme så nu vill jag lägga mig ner och dö av mätthet. Urk, hatar känslan av att vara övermätt. 

 

Har även funderat över mitt projekt idag. Bollade lite idéer med pappa, får fortsätta forska huruvida det jag är sugen på att göra är genomförbart eller ej. Nu ska jag plugga (om det nu går att få någon lugn och ro) och försöka svamla fram 97 ord så att jag kan skicka in svenskauppgiften.

 

Dag två inleddes med en taxifärd upp i Budas kullar där det tack och lov var lite svalare. Efter cirka en timmes ridtur begav vi oss mot stadens förmodligen turisttätaste ställe - slottsområdet. Matthiaskyrkan och Fiskebastionen inledde vårt turistande, otroligt hur fint det var. Eftersom det ligger på en liten höjd (Castle Hill) så har man en fantastisk utsikt över floden och Pestsidan. Dock hatar jag ju i allmänhet ställen med bara turister på så man kan väl inte påstå att det var ett utav de ställena vi stannade längst på. Istället vandrade vi några gator uppåt... 

 

Inte mycket tid för vila, snart var vi ute på stan och på jakt efter stället där vi gjort en reservation för fiskspa. Efter mycket hjälp från lokalbefolkningen hittade vi dit, mindre än fem minuter sena vilket jag ser som en stor prestation med tanke på att vi verkligen var totalt vilse. Själva fiskgrejen var helt sjuk, ägnade första 10 minuterna åt att skratta mig tårögd. Denna annorlunda upplevelse åtföljdes av fotmassage, sen var det dags att följa våra magars önskan och hitta någonstans att äta. Tursamt nog låg fiskgrejen vid en gata full av matställen och efter lite kikande bestämde vi oss för ett av dem. Maten var fantastisk! Mätta och belåtna traskade vi mot hotellet men beslutade oss för lite kvällssightseeing. Suddiga och mörka bilder togs vid Donau, på Liberty Bridge och någon okänd byggnad, men vafan - vi var ju trots allt framme i Budapest!

 

Resan tog sin början genom en bussfärd till Växjö, vidare med tåg till Alvesta och sen ytterligare ett byte till tåget som skulle ta oss till Malmö. Väl framme växlade vi pengar, köpte flygbussbiljetter och tog oss på så sätt ut till Sturup. Ungefär vid den tidpunkten började jag bli rätt så nervös men försökte stänga av det och tänka på annat. Alla tänkbara scenarion passerade genom mitt huvud - det mesta handlade om att vi inte skulle få åka med planet. Men så var det inte, och innan jag visste ordet av det så satt jag i det där djävulska fordonet och försökte att andas lugnt. Mot alla odds fick jag inte panik utan klarade flygresan rätt bra, hann till och med fascineras av utsikten och sova en stund.

Värmen slog emot oss när vi gick av planet, en otrolig kontrast mot det rätt kalla Sverige vi lämnat mindre än 2 timmar tidigare. Bagaget var lätthittat, dessvärre gällde inte samma sak vår förbokade transfer utan det fick bli en taxi in till Budapest. Under färden fick man se en hel del av stadens utkanter som närmast liknade någon konstig mix-up av ghetto och kåkstäder med skamfilade hus täckta med graffiti. Vart hade vi hamnat egentligen? Tillslut kom vi fram till hotellet efter lite letande efter en rätt så dold ingång och kunde äntligen pusta ut.

 

Kom nyss hem från Sofies 17-årsfest, trevligt värre. Irriterande dock att man ska drabbas av störande tankar och längtan efter onödiga ting. Kvällen avslutades med pizza, åhgodegudivärlden så gott. Lämnade dock min cykel hos Sofies syster eftersom vi åkte bil hem men jag antar att jag kan överleva att hämta den vilken dag som helst. Borde städa upp lite nu eftersom mamma och co kommer hem senare idag, orkar iiinteee. Livet.

Första träningen på nästan en vecka och det kändes verkligen. Körde 35 minuter intervallöpning plus 15 minuter upp/nedvärmning, jobbigt men ack så skönt. Snart kommer Evelina hit en stund och sen blir det pluggpluggplugg. :)

 

Får bli en plugg- och chillkväll med ögonen på tvn och näsan i historiaboken. Tur att jag har laddat upp med glass! Kommer fortsätta att ladda upp bilder från resan senare. :)

 

Tillbaka till verkligheten efter några underbara (och dessvärre totalt blogglösa) dagar i Budapest. Ska börja gå igenom alla bilder nu, så inom kort kommer första vågen :D Håll ut!

 

Körde 6km på löpbandet, jobbigt men välbehövligt eftersom jag inte kommer kunna träna förrän på fredag igen. I och för sig så kommer vi ju röra på oss heeela tiden kommande dagarna så jag överlever nog. Passade även på att inviga shortsen jag fick hem förra veckan!

 

Close-up på en av klänningarna från Nelly, är galet kär i den. Frågan är när man ska använda den? Funderar på att ta med den till Budapest, men en annan sida av mig vill spara den till studenten... What to do?

 

 

Vet inte om det är någon undermedveten resfeber som spökar, men har sovit fruktansvärt dåligt inatt. Vaknat en gång i halvtimmen och slutligen gav jag upp försöken att somna om vid typ halv fem. Så ja, nu sitter jag här klarvaken men samtidigt jättetrött - är det inte lustigt hur kroppen fungerar?