Jennifer Lundberg

Nu var det shoppingdags! Efter lite anvisningar från lokalbefolkningen hittade vi till West End City Center som är ett köpcenter med cirka 200 affärer av varierande slag. Ganska snart insåg vi att detta moment aldrig skulle avklaras utan mat, så vi gav efter för den västerländska kulturen och åt på Burger King.

 

Fyllda av energi gav vi oss av och kikade i affärer. Jag tycker att det är jättekul med små inhemska klädaffärer som inte finns någon annanstans, annars är det lätt hänt att man dras till det man känner igen - typ H&M, New Yorker och så vidare. Men hur kul är det egentligen? 

 

Därefter kläcker min syster den briljanta idén att vi ska gå till Hjältarnas torg. Visst, jag vill med gå dit men vid närmare eftertanke så borde vi kanske reagerat på att vakten vi frågade om vägen skakade på huvudet när vi sa att vi skulle gå dit till fots. För det var långt. På något konstigt sätt ändå värt det, vi fick se så mycket på vägen. Det är rätt så sjuka kontraster i Budapest nämligen. Fallfärdiga byggnader ligger bara några gator från lyxhus och man märker verkligen vilka distrikt som pengarna läggs på. 

 

Vad finns det att säga om Hjältarnas torg? Det var jättefint, storslaget och häftigt. Vi klättrade upp till statyerna och fungerade tydligen som revolutionärer då flera andra också vågade sig på det efter oss. Hemvägen däremot - uttorkade, skavda och med hjälp av en kass offlinekarta i mobilen tog vi oss tillbaka till hotellet. Vad som hände under vägen är inte material för den här bloggen, men kan sammanfattas med ordet kontraster. 

 

Vi återvände till hotellet som slitna hjältar strax innan sju, nästan 10 timmar efter att vi först lämnat det. Lugn och ro existerade dock inte i vår värld, snart var vi ute igen. Restaurangbesök följt av nattklubb blev vår kväll, förstår ännu inte hur jag orkade dansa så mycket (i klackskor dessutom) efter att vi gått över 2 mil samma dag.