Jennifer Lundberg

 

Just precis så är det. Det enda som skiljer religion från ett regelrätt terrorvälde är en liten teknikalitet som försvårar hela situationen. Det finns nämligen ingen att ställa till svars för den dolda fruktan som präglar hela det religiösa tänkandet. Hotet om att inte få tillträde till paradiset utan förpassas till det mest fruktansvärda ställe den mänskliga hjärnan kan fantisera ihop är en ständig fyratonsvikt som dinglar över huvudet, och vem kan man skylla på? Ingen. För denna hotfulla diktator i skymundan kommer aldrig att göra sig synlig, kommer aldrig lyfta händerna i luften och erkänna sig skyldig.

Ingen har en susning om vad som händer när livet tar slut och eftersom det okända alltid är det vi mest fruktar så är det barnsligt enkelt att låta sig lockas med löften om en bättre värld efter denna. Människan vill ju egentligen inte dö och tanken på sitt eget slut blir mycket lättare att bära om man istället bara ser döden som en korridor till nästa rum där du kommer att ställas inför en jury. Allt känns bättre när du vet att du i detta liv kan påverka domen som avgör hur fortsättningen blir. Men det är också då det blir farligt, för det är då rädslan gör entré.

Vi har en vansinnig tendens att i alla lägen villigt följa auktoriteter utan att ifrågasätta det minsta lilla vilket starkt visar sig i detta. Livet kan verka stort och komplicerat när man själv måste fatta alla beslut, klura ut vad man står för och hur man vill tillbringa sin tid på planeten. När erbjudandet om en snitzlad bana till paradiset dyker upp hoppar många på tåget. Man vill inte bli ensam kvar med sina egna funderingar när det finns någon eller något som besitter alla svar. Att denna högre makt varken kommer visa sig eller ge dig någon form av bevis för sin existens är tydligen inte speciellt viktigt, huvudsaken är att ansvaret placeras på någon annans axlar.

Vissa menar på att det är något av godo, att människor uppför sig bättre med detta svarta moln som följeslagare. Men vill vi ha världen på det sättet att människor hotas in i den form som gynnar samhället? Kan man inte istället förlita sig på att den fria viljan i kombination med det sunda förnuftet leder oss på rätt väg? Det kommer alltid att finnas både goda och onda människor i världen, sådan är världen och det finns inget vi kan göra för att rubba den balansen. Skrämselpropaganda är helt enkelt inte rätt väg att vandra när det kommer till att "leda in människor på rätt väg", utan det som borde lyftas fram är istället fler diskussioner om värderingar och etiskt tänkande i skolan.

Vi är alla födda med samma förutsättningar till ett sunt förnuft och det är bara hur man utnyttjar det som skiljer mellan gott och ont, klokt och dumt.

Du kan börja med att stanna upp och ställa den alltid lika aktuella frågan - MÅSTE allting ha en högre mening?

Just precis så är det. Det enda som skiljer religion från ett regelrätt terrorvälde är en liten teknikalitet som försvårar hela situationen. Det finns nämligen ingen att ställa till svars för den dolda fruktan som präglar hela det religiösa tänkandet. Hotet om att inte få tillträde till paradiset utan förpassas till det mest fruktansvärda ställe den mänskliga hjärnan kan fantisera ihop är en ständig fyratonsvikt som dinglar över huvudet, och vem kan man skylla på? Ingen. För denna hotfulla diktator i skymundan kommer aldrig att göra sig synlig, kommer aldrig lyfta händerna i luften och erkänna sig skyldig.

Ingen har en susning om vad som händer när livet tar slut och eftersom det okända alltid är det vi mest fruktar så är det barnsligt enkelt att låta sig lockas med löften om en bättre värld efter denna. Människan vill ju egentligen inte dö och tanken på sitt eget slut blir mycket lättare att bära om man istället bara ser döden som en korridor till nästa rum där du kommer att ställas inför en jury. Allt känns bättre när du vet att du i detta liv kan påverka domen som avgör hur fortsättningen blir. Men det är också då det blir farligt, för det är då rädslan gör entré.

Vi har en vansinnig tendens att i alla lägen villigt följa auktoriteter utan att ifrågasätta det minsta lilla vilket starkt visar sig i detta. Livet kan verka stort och komplicerat när man själv måste fatta alla beslut, klura ut vad man står för och hur man vill tillbringa sin tid på planeten. När erbjudandet om en snitzlad bana till paradiset dyker upp hoppar många på tåget. Man vill inte bli ensam kvar med sina egna funderingar när det finns någon eller något som besitter alla svar. Att denna högre makt varken kommer visa sig eller ge dig någon form av bevis för sin existens är tydligen inte speciellt viktigt, huvudsaken är att ansvaret placeras på någon annans axlar.

Vissa menar på att det är något av godo, att människor uppför sig bättre med detta svarta moln som följeslagare. Men vill vi ha världen på det sättet att människor hotas in i den form som gynnar samhället? Kan man inte istället förlita sig på att den fria viljan i kombination med det sunda förnuftet leder oss på rätt väg? Det kommer alltid att finnas både goda och onda människor i världen, sådan är världen och det finns inget vi kan göra för att rubba den balansen. Skrämselpropaganda är helt enkelt inte rätt väg att vandra när det kommer till att "leda in människor på rätt väg", utan det som borde lyftas fram är istället fler diskussioner om värderingar och etiskt tänkande i skolan.

Vi är alla födda med samma förutsättningar till ett sunt förnuft och det är bara hur man utnyttjar det som skiljer mellan gott och ont, klokt och dumt.