Jennifer Lundberg

 

Min pappas sambo blev njursjuk när hon var nio år och för bara några år sedan, nästan 30 år senare så fick hon två nya njurar. På så sätt kom jag i kontakt med hela donationsfrågan från första början och jag har alltid tyckt att det är väldigt viktigt att man tar ställning. Jag anmälde mig till donationsregistret när jag var 15 år och har aldrig ens funderat över att inte dela med mig av saker jag inte behöver den dagen jag dör. Jag anser att det är en medmänsklig skyldighet att se till så ens kropp som annars bara kommer brännas/ruttna i jorden istället kan användas till att rädda liv, antingen genom direkt organdonation eller genom forskning. 

 

Det är stor brist på organ idag och jag tror att det finns två huvudsakliga anledningar till detta. För det första så vet inte alla att möjligheten finns, och för det andra så är det väldigt otäckt och jobbigt att behöva tänka på sin egen dödlighet. Ingen vill egentligen dö, så att behöva konfronteras med detta faktum är något som många undviker. Grejen är dock den att om inte du själv fattar beslutet, vem ska göra det åt dig? Majoriteten av de anhöriga till någon som precis förklarats hjärndöd har inte direkt som första tanke att donera personens organ. Den första tiden är man nämligen i något av en förnekelsefas, att personen inte alls är död utan kommer vakna när som helst. Och eftersom den inte är borta så kan man ju inte ge bort delar av den? 

 

Människor som av religiösa skäl (till exempel "jag vill behålla mitt hjärta annars kommer jag inte till himlen") struntar i att bli donatorer bör fundera över om inte deras Gud gladeligen skulle erbjuda dem en plats i himlen som resultat av en sådan osjälvisk handling. Om man ändå är tveksam - det går att specificera vad man vill donera och om man enbart vill donera till människor och/eller till forskning.

"Men jag vill inte att min lever hamnar hos nån alkoholist som supit sönder sin". När du ser en trasig människa, till exempel ute på stan, tänker du att den är mindre värd än dig? Kan man värdera olika människors liv baserat på vilka val de gjort? Nej, det är oetiskt och fel att anse att människor som är sjuka (beroende är en sjukdom) är mindre värda och inte förtjänar att leva. För det är just det man menar med ett sådant uttalande. Att en människa i behov av transplantation inte ska få ett nytt organ - och alltså dö - på grund av hur personens liv ser ut.